grodknark

så sitter man i det blå köket igen, med ångest upp över öronen för att man helt plötsligt har insett att verkliga livet har börjat krypa en ända in på skinnet. bara på en tredjedels sekund insåg man att man inte var femton längre och att saker och ting faktiskt inte gick ut på att festa och ta alldels för mycket gifter.

gaah. fy fan vad det suger när sånna hära tankar kommer emot en som en neonskylt en vinter natt.

men men, det är väl bara att bita i det sura äpplet och ta tag i det, men hur i hela friden vet jag vart jag ska börja?!