ganska vackert väder, men kall luft att andas.
oftast så lovar man sig själv att man ska börja uppskatta och leva i nuet, men oftast så gör man ingenting annat än att längtar tillbaka till en tid, som för allt för länge sen har passerat.
hur kommer det sig egentligen att man ser vissa saker ut ett annat perspektiv nu än vad man gjorde förra våren. hur kan det som var så fult och dåligt då, vara något fint och bra idag?
antagligen distansen till det, vad kan annars vara svaret..
en sak till som knullar sönder mitt huvud är: det man en gång har upplevt, kan man aldrig uppleva igen.
andra gången blir aldrig lika dan som den första.
JOBBELIJOBB JOBB.
står på jobbet och försöker lösa alla världsliga problem. kommer inte direkt någonstans.
känns som om jag är psykiskt utmattad och bara vill lägga mig ner och dö! fan va skönt.
jag tror världen vill mig något ont, men varför vet jag inte.. gud kanske vill straffa mig bara för att jag var en indian i mitt förra liv. bara för att jag aldrig har eller kommer att tro på honom. hrmf. antagligen.
ännu en gång..
känner mig nuförtiden en aning förvirrad, människor är lite för komplicerade, och jag har ständig huvudvärk.
jag förstår inte hur man kan tänka och känna en sak, men göra en helt annan. vad är det som får oss att göra saker som man alltid sagt och lovat sig själv att aldrig göra?
men det värsta är kanske att man har andats ångest sen sist man gjorde det, trots att det kanske var för flera år sedan eller kanske bara några timmar, och så gör man det igen, och igen och igen. men luften blev aldrig renare eller lättare.
fybubblan vad livet kan vara tråkigt ibland!
Lying in my bed I hear the clock thick
And think of you
Caught up in circles confusion
Is nothing new
Flashback warm nights
Almost left behind
Suitcases of memories
