det var det här du kalla livet raring.
Jag kan inte sova, det är för att jag har sovit så mycket, så jag får skylla mig själv.
Alla tankar kommer på nätterna, när allt är tyst och öde, det är då allt som man ägnar hela dagarna åt att förtränga bara bubblar upp, och helt plötsligt så kommer man underfund med hur ont det faktiskt gör.
Jag blev sårad och uppäten av en hjärtemask där i september, det gjorde så himla ont!
Jag trodde aldrig att det kunde kännas så mycket som det gjorde, men ibland, och nu ganska ofta så funderar jag på vad som hade kunna varit. Tanken skrämmer mig, äcklar mig, förvirrar mig.
Vissa saker går inte att beskriva. Det som inte gör saken bättre är ju att jag suktar, älskar och längtar efter något helt annat också.
Något som inte lever, men som kan få en att leva.
Jag hatar mig själv för att jag älskar det så mycket.
