är det de här du kallar livet, raring?
Det känns som om jag bara vaknade upp idag och insåg att allt som en gång var bara har gått förlorat. Jag fick en klump i magen när jag förstod att saker och ting aldrig skulle bli som det varit och att vi faktiskt tappade bort varandra den där natten.
Jag ville bara börja gråta, men jag visste att det inte skulle hjälpa, men det fick mig att vilja det ännu mer. Det känns som om jag fick en bekräftelse på något som jag egentligen har vetat om så himla länge.. Jag vet inte hur jag ska göra nu, vet inte ens om det finns något att göra…
Jag trodde att det skulle gå att knulla bort problemen. knulla bort känslor.
Men helvete vad fel jag hade. På något sjukt sett trodde jag att allt det onda skulle gå bort, men det gjorde det inte, samma likgiltighet sitter kvar, både på insidan som utsidan.
Jag mår illa på mig själv.
Kan du inte bara säga att allt kommer bli bra igen?
Allt kommer bli bra igen sötnöt.
