grodknark

Jag valde att ta jobbet med P. av två anledningar, jag behövde pengar och jag ville hjälpa mamma, men inerst inne gjorde jag det nog för att slippa bitterheten, jag ville inte vara bitter, på honom, eller på mig eller sånt som har hänt, det var ett försök till att släppa delar av det förflutna och gå vidare.
  Men det funkade inte, igår kastade jag in handduken, för det är inte värt det, jag hatar honom för mycket, så enkelt är det. allt har blivit mer påtagligt ju klarare han har blivit.  jag har inget att ge, iof har jag aldrig haft det. jag står inte ut.
 Vissa saker är svårare att förstå en vad man tror, jag vet att han har en hjärnskada. jag vet att han inte klarar sig själv, jag vet att han inte förstår allt. men när han vissa stunder är klar så kan jag inte påminna mig om att han är det, när han är så jävla rutten och elak kan jag inte komma ihåg att han är sjuk. antagligen kan jag inte påminnas om det när han i dom stunderna är sitta gamla sanna jag. 

Det här är det ända rätta, framför allt mot mig själv och lite mot honom.