hohojaja.
tjollahopptj9←ollahej. hahahahaha. en nia! ← hahahahaha.
har inte så mycket att säga, mer än att dagen har mer att bjuda på en vad jag först trodde. nu ska jag minsann hitt på något så att tröttheten kommer. frågan är bara vad.
hahaha.
försök att komma påt! :p
ehm, och där var den dagen.
aaaaaaaah, suuuck.
nae, ligger i sängen och lyssnar på musik och har läppgymnastik. fan va tjaffsigt det är när det är kallt ute.
nehepp, ska väl hoppa i kläderna och ett par ohala skor och tralla mig ner till centrum. ska ju på middag!
hejhoppelihopphopp.
amen, självklart!
ah, det gick fint tills jag kom till min backe, då var det kört. kalas kört. jag drog omkull, och inte så lite heller! har brutit skinkan och knäckt min hand. jag lider.
känns som om jag har varit utsatt för en del den här veckan.
gud har förklarat krig med mig ännu en gång. men om det är krig han vill ha, så är det krig han ska få.
nu jävlar.
Hejsan främling.
Nu var det ett tag sen vi talades vid. Jag är fortfarande lika förvirrad, förtvivlad och förtrollad. Fast saker och ting gör inte riktigt lika ont längre, eller det kanske det gör, bara att idag så är inte smärtan lika skavande.
Det var kanske något som hände på vägen, jag kanske insåg vem du egentligen var, eller snarare hade blivit. Och att du inte var något att sukta efter, längta och sakna. Att du en dag bara hade förvandlats till en lort.
Från att vara allt till att inte vara något.
I mina tankar hade jag underbariserat dig. Och det är antagligen nu, för första gången på länge, som jag verkligen ser klart, äntligen.
Och det är nu jag har blivit fri.
Jag har börjat om från ruta ett, jag är brännmärkt, men det går. Det var aldrig något misstag utan en erfarenhet, och nu är jag snäppet rikare, i alla fall på den fronten.
Jag har även insett att jag inte lever som jag vill, utan jag lever som man bör.
Fast på något sätt så känns det som att jag ruttnar. Och det kanske inte bara är en känsla utan ett faktum. Jag ruttnar, just nu, inifrån och ut, sakta men säkert.
Och jag tror inte att jag kan stoppa det. Eller kan jag? i så fall, hur?
Jag önskar att det fanns någon som alltid kunde svara på varför saker och ting hände, att det fanns någon som alltid kunde säga vad man skulle göra hur man skulle göra och vad som hände ifall man gjorde ditten eller datten, att det fanns någon som visste. Tror minsann att så mycket lidande skulle försvinna. Fast med en sån människa som visste allt och hade svaret på alla frågor, ah. Vad skulle livet vara då egentligen, ännu mer meningslöst än vad det är nu.
Och det skulle ju vara totalt värdelöst. Och värr skulle det ju knappast kunna bli. Så egentligen är det nog ganska bra att det inte vinns en sådan människa.
Fan, jag borde kanske vara tacksam.
Ännu en natts konstiga funderingar och grubblerier.
Jag är ett grubbleri, jag är en gubbe, ubbe, bubble.
Ah, när jag väl tänker efter så är jag nog en såpbubbla, en av dom som kommer lite halv högt innan jag smäller, en halv stor bubbla, som skimrar i mossgrönt och lila.
Fan vad vackert.
god natt världen.
iof, en LITEN störig sak hände, två gäster sa att jag var så himla fin i håret, det var iof väldigt snällt, men för att komma till saken, så var min fin fina frilla en rest från gårdagen. alltså min frisyr från gårdagen och min sov frisyr. så jävligt irriterande att någon aldrig kommenterar mitt hår när jag t.ex har borstat håret eller till och med när jag har lagt ner kalas mycket tid på en vacker uppsättning. (eeh, inte för att jag någonsin gör en fin uppsättning.)
äh jag orkar inte, fattar inte ens vad jag skriver. tror minsann att pillisarna gör sitt.
välkommen in i det blå.
(som jag väntat)
åh nej.
ännu en vaken natt.
aja, kan inte göra ett skit åt det nu. måste komma ihåg att ringa till vallonbygden imorgon.
vill, behöver och ska flytta. så enkelt är det. och nu är det dags. får ta och ringa imorgonbitti. måste även komma ihåg och kolla tvättisen. jobbar ju igen imorgonkväll. weeeiiihuu.
söndag.
ska strax hoppa in i duschen, det vankas ju jobb ikväll. vad jag vet så var det inget speciellt bokat, så då får jag ju tid till att pyssla med massa annat som behövs pysslas med. sedär.
nae.
hajhaj.
så sant som det var sagt.
I smärtan finns ett element av tomhet;
den kan inte minnas om det har funnits en tid när den inte fanns.
200911??
känner mig lite halv degig och lite hostig, störigt som fan. känns som om jag håller på att bli sjuk, vilket det har gjort i flera veckor nu, men det händer aldrig något! varför?! vill verkligen få svinisen, skulle vara så förbannat skönt.
kanske borde sova? jopp.
tjollahoppsan.
snälla..?
snällasnällasnällasnälla.
jag orkar inte mer.
då var det dags igen.
sen behövde jag värmen, mycket.
nu har jag krypit ner i en nybäddad säng, och försöker känna efter om den här natten kommer bli lite lättare och lite tröttigare..
ae, ska upp rätt skapligt imorgon ju, börjar jobba vid tolv och ska slita hele dan. slutar vid nio.
ber verkligen till gud att det flyter på någolunda imorgon. varken vill eller orkar straffas mer!
försöker även att klura ut en plan på hur jag ska klara av stanken från pyttipannan, det är mitt absolut största och tjaffsigaste problem just nu.. fy bubblan vad jag hatar pyttipanna. isch.
NAE.
sovelisova kanske.
lycka till.
hej hopp.
och nej, jag har inte sovit den här natten heller. störigt som fan.
mötte upp ninni-pinni där vi ett i natt, skulle ta en prolle men insåg ganska snabbt att det var lite för kallt och att kaffe begäret var för stort. vi traskade hem till lilla ettan.
vi har pratat en massa, om sanning och lögner, rätt och fel, bra och dåligt. jao, om en massa saker helt enkelt.
frågan är iof om det gjorde oss klokare eller bara ännu mer förvirrade och bittra.
tåls att se.
jag har hållt på och städat sen fem och ninni har glott på barn tv. är nyss hemkommen från en frulle på åbergs. det var vi och en massa smutsiga karlar, men det var okej, nu är vi iallafall mätta!
ae, ska fortsätta röjja här hemma, sätta klockan så att jag kommer ihåg tvätten. och sen är det jobb!
så, det är väl vad dagen har att bjuda på.
vi kanske ska vända lite på det..
haha, jag överlevde promenaden imorse. somnade sen när jag kom hem. fick dock sova två timmar bara.
var lite halv förstörd men det gick bra!!
har lallat på ikea och inne på ikano, handlat lite av varje, så imorgon är det stor städning, stor tvättning och jobb som gäller!
jupp.
påtal om inget. jag äter pepparkakskola. det smakar exakt som lite hård pepparkaksdeg. jag gillart!!
nae!
kan fortfarande inte sova. nu ger jag upp. jag tar en promenad.
TILL LENA.
nu när jag gör ett försök till att härma psykot med stavarna sisåhär på morgonkvisten kan ju vad som helst hända.
och om jag inte svarar i telefon där vi halv nio så har något antagligen hänt och jag kan inte följa med till ikea.
om jag har turen med mig så blir jag antagligen styckmördad i vibjörnsparken, eller kidnappad. men med tanke på att jag aldrig har tur annars så kanske jag bara blir lite halvrånad på min halvfungerade telefon och misshandlad och sen hamnar i koma, och isåfall, om jag någon gång vaknar upp, och inte kan prata och är invalid, sälj min kropp och skicka mig med posten till en självmordsklinik i schweiz.
det var nog allt.
Pussar & Kramar Josephine.
jag trodde jag kunde sova. fan vad fel jag hade.
vet inte vad jag ska göra! jag hatar att inte kunna sova, och jag hatar att veta att jag måste det.
fast egentligen, jag kan ju bara strunta i det. kommer dock inte vara fräschast i kommun imorgon, men men.
vad gör det om hundra år?!
det som uppenbarligen gör så att jag inte kan sova är väl dom där 23000 tankarna.
ah, skapligt sönderknullad i huvudet är jag..
jag kom på en sak, hur kan alla känslor tankar och funderingar få plats i en liten människa?
jamenar, vart någonstans är alltihop, det kan ju OMÖJLIGT få plats i huvudet, huvudet är ju inte så pass stort..
det måste flyta omkring i blodet, sitta i köttet, ligga precis under huden, på huden, överallt! men det borde inte räcka?! det kanske är i luften vi andas ut, i tårar vi gråter, svett, urin. ja, så måste det vara. men isåfall, då försvinner det ju, så fort tankarna, känslorna lämnar kroppen så existerar dom ju inte längre..
hur vet man vad som stannar och vad som går? vem bestämmer det? om det är jag själv så vill jag att beroendet ska gråtas ut, suget svettas ut, ångesten ska kissas ut, sorgen ska andas ut. resten kan stanna i mitt blod, i min hud, i mitt kött.
som om jag kommer somna nu.
ehm.
truddiluttanlej.
nu är jag hemma, har varit hemma en liten stund. har lallat, och försökt bli trött, nu är jag trött.
har jobbat idag, har gått bra. pratat mycket i telefonen och ökat min chans att dö i cancer med 50%.
hm, eller mer iof, dom där 50% är ju bara av strålningen, om man lägger på ett paket ciggisar på det med så är vi nog uppe i 73%....
fan va skönt! då vet vi att allt blir avklarat innan man fyller 25! woohoo.
ae, det där var lite psykat, men men.
borde kojsa nu. (eeh, är kojsa ett ord? äh, nu är det. ännu ett sova ord.) ska till ikea imorgon, tjoohoo!
vad ska jag handla? inte en jävla aning. men kul ska det bli. plus att jag ska hämta ut mitt lilla paket som jag klickade hem igår. truddiluttanlej va fejnt dä kommer oh bläääij.
god natt!
förresten...
nu är dom ännu större, ännu blåare och gör ännu ondare.
är det såhär det känns att verkligen vara kvinna?
en liten sak till..
gaaaaah. hjaaaalp.
ännu ett gnäll, precis som allt annat i den här bloggen.
saksamma, välkommen till bitterheten personifierad.
nattens beroende.
Tiden läker inga sår och det som inte dödar stärker inte heller och så länge man landar på sina fötter klarar man sig inte och det finns inga kläder som tål det dåliga väder du och jag haft så länge nu och det känns som om jag har ett litet privat jävla moln över mig som följer mig vart jag än går. Och jag älskar dig men fan vad vi håller på Satan vad ont det gör, när du sårar mig som bara du kan och du känner varje skrymsle, varje vrå av mitt hjärta och du missar inte en chans att ta igen för allt och dom som säger att tiden läker alla sår dom ljuger Vi smyger omkring på tå, livrädda för att störa och vi har tappat våra ord och när vi väl hittar dom blir dom bara kantiga och fel och all skit som kommer ur min mun jag menar det inte men jag måste väl ändå mena nåt? Och är det nu vi ska bryta upp, gå skilda vägar och sånt? Jag vill inte, vill inte! För jag kommer sakna dig så Satan vad ont det gör, när du sårar mig som bara du kan och du känner varje skrymsle, varje vrå av mitt hjärta och du missar inte en chans att ta igen för allt och dom som säger att tiden läker alla sår Satan vad ont det gör, när du sårar mig som bara du kan och du känner varje skrymsle, varje vrå av mitt hjärta och du missar inte en chans att ta igen för allt och dom som säger att tiden läker alla sår dom ljuger
tjottaflöjt.
ramlade nyss in här hemma. jag är tvär! så jävla tvär. skulle vilja gråta en skvätt för att lätta på trycket, men det går fan inte, även fast jag försöker klämma fram ett stänk av krokodil-tårar så funkar det inte.
är väl antagligen för att jag grät min ranson för det här året förra helgen..
jobbigt att jag offrade tårarna då, när det antagligen skulle kännas så jävla mycket bättre nu..
ätit syltlök idag, på jobbet, och nu överväger jag att snaska i mig några till, fast jag är rädd att jag kommer kräkas, ninni säger att det är för starkt. att man ska vara försiktig. men jag gillar det alldeles för mycket för att vara rädd. jag tar minsann ett par till. och jag gör det NU.
solade förut, blev lite varmare, lite mänskligare. jag tror på det där med att värma utifrån och in. det är klokt.
alla kyliga människor borde prova det.
ae, ska väl knoppa, ska ju upp tidigt (klockan två) till jobbet, göra en psykos-kollning av bokningspärmen. himlarns behövligt!!!
hejhopp.
s u n k s t i l.
ska följa med min moster en sväng till pernilla, ah, det händer något iallafall, sen hålla lena sälle. måste göra något för att inte vara själv. då är det nog kört. bör inte släppas ensam med mig själv under längre perioder, det är då det brakar!
ah, sitter även här och funderar på hur schemat för kommande veckor kommer att se ut. vill se nu nu nu nu.
jobbigt att inte veta hur man ska jobba..
ae, ska väl pluppa på någon vacker låt och tralla en stund innan det bär av.. eller oj, det bär visst av nu!
hajhaj så länge! :D
måndag morgon.
emmelie och nicke har gjort ett kaffe häng här. vi har gnällt och idiotförklarat saker och ting det känns rätt skönt.
jag älskar att sprida min bitterhet!
jag mår överlag bättre än vad jag gjorde i natt, men min själ värker fortfarande, men jag kan inte göra ett smack åt det.
tio djupa andetag så kanske livet blir lite enklare.
det var det här du kalla livet raring.
Jag kan inte sova, det är för att jag har sovit så mycket, så jag får skylla mig själv.
Alla tankar kommer på nätterna, när allt är tyst och öde, det är då allt som man ägnar hela dagarna åt att förtränga bara bubblar upp, och helt plötsligt så kommer man underfund med hur ont det faktiskt gör.
Jag blev sårad och uppäten av en hjärtemask där i september, det gjorde så himla ont!
Jag trodde aldrig att det kunde kännas så mycket som det gjorde, men ibland, och nu ganska ofta så funderar jag på vad som hade kunna varit. Tanken skrämmer mig, äcklar mig, förvirrar mig.
Vissa saker går inte att beskriva. Det som inte gör saken bättre är ju att jag suktar, älskar och längtar efter något helt annat också.
Något som inte lever, men som kan få en att leva.
Jag hatar mig själv för att jag älskar det så mycket.
ahm.
ah, jag klarar inte av att sitta stilla så länge. jag blir knäpp. så det var lite tortyr över det hela, men trots sittningen på flera timmar så kom vi överens och plöjde igenom en jäkla massa punkter.
men vissa saker är fortfarande förbannat störiga. känns som om det är helt menlöst att ens diskutera, men men.
ae, sitter i Lenas kök. vi har natt fikat. nu ska jag ta en cirre.
hejhopp.
wooohooo.
usch och fy för hår.
sitter här och väntar nu, hatar och vänta, det är typ det värsta som finns. mm.
mitt cp-finger värker och jag är en seg geleråtta. en grön sådan.
I want a ticket to anywhere.
ah, det brinner i skinnet, men jag fryser, och jag vill bada, mycket, nu, varmt och bubbligt, japp det vill jag.
men det har jag ju inte tid med, mötelimötet ju. hm.
känner mig minst sagt osugen på att sitta på möte i hundra år, och allra minst en söndagskväll.
söndagar är tråkiga redan innan.
ah, jag undrar verkligen hur lång tid mötet tar, vad hinner jag efter? hrmf. antagligen inget iof!
hm. jag får helt enkelt nöja mig med en varm dusch. men känner mig en aning störd på att "någon" bestämmer att man inte kan duscha i varmare än 42 grader. jag vill ha mer. varmare. jag kommer dö.
hajhajhajhaj.
sunday bloody sunday
ae, har varit vaken nu i ett par timmar, men är fortfarande kalas seg! fast himla skönt att inte vara bakfull..
jobbade ju igår, sen när vi hade klappat igen köket så tralla jag, ninni och johan ner till anita och peter.
det var någon form av födelsedagsfest! haha, nejvars. peter fyllde.. ehm (idag iof) aja.
vi hade det kalas trevligt och sjöng singstar! haha.
nae, ska väl kolla på någon film nu, sen är det ju p-möte ikväll. jippie!! ehum.
operation slutförd.
ojojoj.
men lite bättre iallafall!
operation silverschampo.
önska mig lycka till!
nattens beroende.
Hon känner efter om det här är att vara fri
Om det här är ett liv med någon mening i
Det är ingen som tjatar längre
Det är ingen här som ber henne stiga upp
Hon går och plockar och hittar sina gamla brev
Lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev
Det är ingen som skriver längre
Det är ingenting här som är värt att skriva upp
Ändå känns det som om hela världen sjunger
Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
och ett mål att sikta på
och är det verkligen du?
Är det verkligen du?
Det fanns stunder när hon visste hur det skulle va
Men det är som om hon glömt vad som var så bra
Hon har för länge sen tappat lusten
Har för länge sedan glömt vad som var värt nånting
Hon minns bara stunder i periferin
Hon minns dagar när dom sopade undan krossat porslin
Det är ingen som bråkar längre
Det är ingen här som börjar gräla om ingenting
Ändå känns det som om hela världen sjunger:
Har du kommit nånstans…
Hon känner efter om livet kan va lite mer
Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter
Det är ingen som pratar längre
Det är såna dagar som vänder allt upp och ner
Det är såna dagar som hela världen sjunger:
Har du kommit nånstans
haha.
SNÄLLA ! ! ! !
låt mig aldrig göra det igen, hur mycket jag en tjatar, hur mycket jag en vill. låt mig aldrig, och då menar jag ALDRIG göra det igen.
för nu är det pissgult! preeeeeciiiiis som sist.
döda mig.
en sunk-frulle på Å. och färgning av hår!
jag och ninni körde på en sunk-frulle på åbergs idag, eller frulle och frulle det var frulle men klockan var väl ett halv två..
nu färgar vi hår i lilla ettan, det verkar som det faktiskt blir bra den här gången, jag blir blondare och ninni brunare. äh, det blir feint. får dock se hur pass slitet håret blir nu, om det blir förjävligt ryker det väl av nån decce.
jupp.
hade den jävligaste kvällen igår, (ah, iallafall den här veckan, ehm, än sålänge!) usch. vill inte ens tänka på det!
ah, förresten, var och handlade förut också. syltlök. och det var precis så underbart som jag trodde.
gaaaah.
dagens beroende.
Vi träffades liksom på chans
på nåt sätt ramla vi in i varann
och tänk att något jag alltid trott
skulle vara så svårt va så lätt
vi träffades liksom på chans
två katter i skydd ifrån regnet nånstans
och aldrig har kärlek drabbat mig så
och jag vet
jag är hopplöst svår ibland
men aldrig aldrig att jag
tänker låta något ont
hända dig jag håller dig hårt
tätt intill mig genom regn och blåst
och alltid alltid att jag
kommer vaka över dig
genom mörkret jag leder dig
jag finns i varje steg du tar
så du behöver aldrig mer vara rädd
ingen ser och ingen vet
hur du lyser och hur du fångar
upp min skugga när jag är svag
och hur jag älskar att vakna
upp bland dina blonda lockar
och aldrig aldrig att jag
tänker låta något ont
hända dig jag håller dig hårt
tätt intill mig genom regn och blåst
och alltid alltid att jag
kommer vaka över dig
genom mörkret jag leder dig
jag finns i varje steg du tar
så du behöver aldrig mer vara rädd
och alltid alltid att jag
kommer vaka över dig
genom mörkret jag leder dig
jag finns i varje steg du tar
så du behöver aldrig mer vara rädd
jäpp...
sen jobb förstås, vore väl konstig annars! :D
hajhaj.
naaaw.
han ska väl antagligen slaffsa, dregla och käka grisöron, det är ju de han gör bäst! ah, men men den lilla kalven är feein.
har jobbat ikväll, har inte hänt allt för mycket, har dock vikit servetter som om morgondagen inte fanns, måste ha ett lager.. ah.
nae, ska sova nu.
ps.
tror en del av min surhet har försvunnit, men suktandet efter syltlök har dock inte gjort det.
ds.
hajhaj.
okej.
jahao, skutta precis ut ur duschen, ska firra till mig lite sen skena till jobbet, börjar sakna den lilla rosa lite allt för mycket. jupp. plus att jag faktiskt vill ringa lite, jao.
är inte lika sur som jag var i natt, fast jag fortfarande sur. vet inte riktigt vad jag ska hitt påe. ehm.
fan vad sugen jag är på syltlök. och mjölk!
jag koolaar snart....
natten till tisdag, eller onsdag, ehm, vem fan vet?!
jag surar för en hel del minsann..
nummer 1 - Jag glömde min mobil på jobbet.
nummer 2 - Att jag inte har en jävla aning om vad klockan är.
nummer 3 - Att vissa människor är så himla positiva, det får sånna som mig att verka ännu bittrare. (ehum)
nummer 4 - Att den en tv-reklam-grej-sak på jobbet, ehm, mer i badet har gjort en pris lista typ, och då är det något med åldern. ah, det står från 16-99 år. det retar ihjäl mig just nu. eftersom att det är allt jag ser när jag sluter mina ögon... hm, om man mot all förmodan blir 100 då, får man inte plaska i dom små dammarna då?!
äh.
vet inte vad jag ska hitt på nue. tönta runt med något oviktigt.
förresten.
nummer 5 - surar för att jag har blivit så sur på sista tiden. det är den sista punkten, men den viktigaste.
aja, undrar vad morgondagen har att bjuda på... (...eller inte...)
kära dagbok. (081022)
Det är väl så man ska börja antar jag, men jag gillar det inte riktigt,
Vi börjar om.
Hej där, främling.
Främling, det är kanske det mest passande just nu, jag tror sannerligen det. Jag är en främling, kanske för andra, men allra mest för mig själv. Jag vet vem jag har varit, och jag har en aning om vem jag är, men vad jag vill bli, det är en helt annan sak. En frustrerande sak.
Just för tillfället står jag fast vid ett vägskäl, jag har stått och trampat på samma plats i en evighet, men vet fortfarande inte åt vilket håll jag ska gå åt. Jag vet inte vad jag vill göra.
Jag vet att lycka inte är ett mål jag kommer nå, utan sättet jag måste färdas på, men jag vet inte vad som gör mig lycklig, jag vet vad som håller mig flytande.
Jag är förvirrad, förtvivlad och förtrollad.
Jag söker efter något speciellt men vet inte vad. Jag vill ha allt men ändå inget.
Jag är en fånge i min egen kropp.
Jag vill öppna ögonen, jag vill se, känna, andas. Jag vill bara vara. Jag vill bort, jag vill se nya människor, andas annan luft, uppleva, utvecklas, jag vill göra allt men ändå inget.
Det är tryggheten som stoppar mig, känslan av att behöva och vara behövd. Det håller mig kvar, frågan är väl egentligen hur länge jag ska tillåta det. Det är som käppar i hjulet.
Just nu kanske det är värt att stå still, men när blir det för lång tid? Vem är det som avgör det, vem är det som säger till när det är dags att gå vidare, vem ger signalerna, vem skickar iväg varningraketerna.
vem avgör när det är dags att släppa taget?
dagens beroende.
When you try your best but you don't succeed When you get what you want but not what you need When you feel so tired but you can't sleep Stuck in reverse And the tears come streaming down your face When you lose something you can't replace When you love someone but it goes to waste Could it be worse? Lights will guide you home And ignite your bones And I will try to fix you And high up above or down below When you're too in love to let it go But if you never try you'll never know Just what you're worth Lights will guide you home And ignite your bones And I will try to fix you Tears stream down your face When you lose something you cannot replace Tears stream down your face And I Tears stream down your face I promise you I will learn from my mistakes Tears stream down your face And I Lights will guide you home And ignite your bones And I will try to fix you
ah, en psykos-fylla senare och en halv rutten förmiddag.
helt jävla otroligt att jag har överlevt, verkligen.
ah. jag är fortfarande arg och lite halv ledsen för att dom där super-duper-mongona vilel vara bråkiga mot mig. kan verkligen inte förstå hur människor man inte ens känner kan gå in så innihelvetes jävla skit mycket för att göra folk ledsna. hur kan någon som inte ens känner mig säga att jag inte sörjer eller har sörjt på rätt sett.
vem är det egentligen som bestämmer vad som är rätt och fel?
ae, jag orkar inte.
är det de här du kallar livet, raring?
Det känns som om jag bara vaknade upp idag och insåg att allt som en gång var bara har gått förlorat. Jag fick en klump i magen när jag förstod att saker och ting aldrig skulle bli som det varit och att vi faktiskt tappade bort varandra den där natten.
Jag ville bara börja gråta, men jag visste att det inte skulle hjälpa, men det fick mig att vilja det ännu mer. Det känns som om jag fick en bekräftelse på något som jag egentligen har vetat om så himla länge.. Jag vet inte hur jag ska göra nu, vet inte ens om det finns något att göra…
Jag trodde att det skulle gå att knulla bort problemen. knulla bort känslor.
Men helvete vad fel jag hade. På något sjukt sett trodde jag att allt det onda skulle gå bort, men det gjorde det inte, samma likgiltighet sitter kvar, både på insidan som utsidan.
Jag mår illa på mig själv.
Kan du inte bara säga att allt kommer bli bra igen?
okej.
jag blir totalt dum i huvudet.
ensam med mina egna tankar kan bara betyda en sak....
kaos.
woohoo.
hrmf.
sitter i det blå köket och hänger, ska hoppa in i duschen och sen mys-pysa med poliver. han är sugen påt.
föresten, fan vad vädret suger!
hahaha
