Hejsan främling.

Nu var det ett tag sen vi talades vid. Jag är fortfarande lika förvirrad, förtvivlad och förtrollad. Fast saker och ting gör inte riktigt lika ont längre, eller det kanske det gör, bara att idag så är inte smärtan lika skavande.

 

Det var kanske något som hände på vägen, jag kanske insåg vem du egentligen var, eller snarare hade blivit. Och att du inte var något att sukta efter, längta och sakna.  Att du en dag bara hade förvandlats till en lort.

Från att vara allt till att inte vara något.

I mina tankar hade jag underbariserat dig. Och det är antagligen nu, för första gången på länge, som jag verkligen ser klart, äntligen.

Och det är nu jag har blivit fri.

 

Jag har börjat om från ruta ett, jag är brännmärkt, men det går. Det var aldrig något misstag utan en erfarenhet, och nu är jag snäppet rikare, i alla fall på den fronten.

 

Jag har även insett att jag inte lever som jag vill, utan jag lever som man bör.

Fast på något sätt så känns det som att jag ruttnar. Och det kanske inte bara är en känsla utan ett faktum. Jag ruttnar, just nu, inifrån och ut, sakta men säkert. 

Och jag tror inte att jag kan stoppa det. Eller kan jag? i så fall, hur?

 

Jag önskar att det fanns någon som alltid kunde svara på varför saker och ting hände, att det fanns någon som alltid kunde säga vad man skulle göra hur man skulle göra och vad som hände ifall man gjorde ditten eller datten, att det fanns någon som visste. Tror minsann att så mycket lidande skulle försvinna. Fast med en sån människa som visste allt och hade svaret på alla frågor, ah. Vad skulle livet vara då egentligen, ännu mer meningslöst än vad det är nu.

Och det skulle ju vara totalt värdelöst. Och värr skulle det ju knappast kunna bli. Så egentligen är det nog ganska bra att det inte vinns en sådan människa.

Fan, jag borde kanske vara tacksam.

 

 

Ännu en natts konstiga funderingar och grubblerier.

 

Jag är ett grubbleri, jag är en gubbe, ubbe, bubble.

Ah, när jag väl tänker efter så är jag nog en såpbubbla, en av dom som kommer lite halv högt innan jag smäller, en halv stor bubbla, som skimrar i mossgrönt och lila.



              Fan                                    vad                                 vackert.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0