grodknark

oftast så lovar man sig själv att man ska börja uppskatta och leva i nuet, men oftast så gör man ingenting annat än att längtar tillbaka till en tid, som för allt för länge sen har passerat.
hur kommer det sig egentligen att man ser vissa saker ut ett annat perspektiv nu än vad man gjorde förra våren. hur kan det som var så fult och dåligt då, vara något fint och bra idag?

antagligen distansen till det, vad kan annars vara svaret..

en sak till som knullar sönder mitt huvud är: det man en gång har upplevt, kan man aldrig uppleva igen.
andra gången blir aldrig lika dan som den första.