grodknark

ah. då var det gjort.

jag sa upp mig idag, sistaste passet kör jag nu. trodde det skulle kännas jobbigt och hårt, tvärtom, klumpen i magen har lossnat och allt känns betydligt mycket lättare.
egentligen så trivs jag med jobbet, det är skoj och jag gillar människor, för det mesta iallafall.
men när man kommer på kant med någon, så kan det helt enkelt bara vara bäst att fly.
och jag har velat det rätt länge. vissa saker gör helt enkelt för ont!

men men, just nu hör jag bara en låt som ekar i mitt huvud:

Se på luffarn som går där på vägen,
se på luffarn Guds lille fyr.
Så snart som det blir vår
går han ut och går
för att söka sig äventyr.

Han går så långt som vägarna räcker,
han har en oro och en längtan i sitt blod.
Och när som sola skin
då far vanvett i´n,
det är det som ger honom hans mod.

Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; – Kom!,
i hans galna luffareblod.

Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; – Kom!,
i hans galna luffareblod.

Se på luffarna som går där på vägen,
se på luffarn Guds lille fyr.
Nog blir han trött ibland
och då tänker han;
"Varför söker jag äventyr?"

"Varför måste jag vandra och vandra,
det finna så många klokare bestyr.
Så varför ska jag då
bara gå och gå?
Jag kanske vandrar åt helsefyr."

Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; – Kom!,
i hans galna luffareblod.

Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; – Kom!,
i hans galna luffareblod

och nu är den sista frågan, undra vad livet har att bjuda på nu?! :)